MSLS 2005-05-14

 

Så var det dags för premiär efter en lång vinter med mycket skruvande. Under vintern hade vi renoverat motorn, satt i en vassare kam och monterat ett extraktorgrenrör. Väl uppe i Linköping testade vi grejorna lite och insåg att diffen var på väg att ge upp. Vi tog beslut om att demontera bakre krängningshämmaren för att försöka få lite mer fäste. Därefter var det bara att anpassa körningen och hoppas på att bråten skulle hålla ihop.

 

Lördag och racedags. Jim fick som vanligt äran att köra först. Han körde sin första timme utan några bekymmer. När han kom in till förarbytet låg vi trea i klassen. Två utav fem bilar i klassen stod då i depån med bekymmer. Dags för Klas att ge sig ut. Han pass löpte på bra. Under tiden hade Wasa fått gå in i depån med bekymmer. När Klas kört färdigt låg vi altså tvåa i klassen, sju varv efter VT som ledde. Åke bakom ratten i en timme utan några bekymmer. Fortfarande tvåa i klassen när Jag, Marcus tog över. Mitt pass bjöd inte heller på några oväntade överraskningar. Halva tävlingen hade gått och vi låg på en trygg andraplats i klassen och åtta totalt. Jim i stolen igen. Brakade iväg utmed banan för att en timme senare komma in till förarbyte. Nu låg vi nio varv efter VT racing som även dom verkade ha en bil som bara tuffade och gick. Klas i bilen. Ingen förändring efter hans pass. Åke tog över och körde även han felfritt. Ca tio minuter innan det var dags för förarbyte kom VTCorollan in i depån med bromsproblem. Inte bra för mina nerver. Åke kom in till förarbyte och jag hoppade i bilen. Precis innan jag han ut på banan såg jag VT komma ut på banan igen. Jag visste då att vi hade ca två varv upp till ledning. Efter en stunds körande såg jag Toyotan i backspegeln. De kom ifatt och körde om efter en stund. Jag försökte hänga på och lyckades hyfsat. Efter ett par varv såg jag mina teamkamrater hålla upp en skylt som det stod ÖKA på. Förstod då att vi låg på samma varv och slogs. Lyckades med mycket god vilja och lite tur att ta mig om och upp i ledning igen. Lyckades hålla Bilen stången ett par var men blev snart om körd igen. Därefter följde en sekundkamp som varade ända in i mål. När målflaggan föll skilde det endast 1,9 sekunder. Kändes lite snöpligt att få stryk med så lite men vi var nöjda med resultatet ändå. Packade ihop och styrde kosan hemmåt.

 

Vi tackar alla som gjort detta möjligt!

Jimben Racing.